Hej där hemma! Vi befinner oss just nu i La Paz, Bolivias officiella huvudstad med omkring 1,4 miljoner invånare. La Paz är som jag tidigare nämnt världens högst belägna huvudstad och befinner sig, omringad av berg, på omkring 3600 meter över havet. Vi anlände hit till La Paz i morse vid åttasnåret och tog oss till ett av de hotell som Lonely Planet-boken rekommenderar. Det heter Milton Hotel och kostar ca 90 kronor om dagen.

 

Hur var då tredagarsturen i Uyuni?

För det första måste jag berätta att de flesta boenden runtom i Bolivia inte har någon värme och duschar med varmvatten är ett ovanligt fenomen. Vi vaknar upp i vårt mysiga rum i Uyuni som har en temperatur på ca 10 grader. Det är inte direkt så att man kastar av sig de 6 filtar som omsluter en så mycket kan jag säga. Till slut så kommer vi upp och vi tar oss till ett café och intar dagens kopp kaffe med tillhörande vitt bröd och marmelad, nej det finns inte músli och gröt här i Bolivia.

 

Vi går till agenturen och blir upphämtade av Reynaldo som ska vara vår guide de närmaste tre dagarna. Vi börjar med att åka till de gamla tågloken och vagnarna precis utanför den lilla staden. Sedan fortsätter vi bort från Uyuni och ut mot ingenting. Det känns faktiskt som att vi åker mot ingenting, men helt plötsligt blir marken vit som snö och vi har precis börjat åka in i Salar de Uyuni som, med sina 10 582 kvadratkilometer, är världens största saltöken. Varje år utvinns 25 000 ton salt ur Salar de Uyuni, men den plana saltytan innehar även det största förrådet av litium som används åt de litiumjonbatterier som vi använder dagligen.

 

Efter att vi lekt runt lite i saltöken och provsmakat saltet, som faktiskt smakar salt, åker vi vidare mot Isla Incahuasi som är en liten ö mitt ute i Salar de Uyuni och som är det som kvarstår efter en vulkan som funnits där för omkring 40 000 år sedan. Efter att ha promenerat runt ön i lite mer än 30 minuter var det dags för lunch och självklart serveras det llama med avokade och quinoa, mycket gott. Höjdsjukan som framförallt besvärat mig i Potosi har gått över, men återkom just här av någon anledning. Vi fortsätter turen med att köra vidare mot mer ingenting och stannar lite senare för att se solnedgången. Sedan bär det av mot ett av de bergen vi skymtat i fjärran och efter en stund kommer vi fram till ett salthotell, japp vi ska sova i ett hotell som enbart är gjort utav salt. Fortfarande ingen värme och som jag nämnt tidigare så sjunker temperaturen kraftigt om kvällarna och nätterna, men med 6 filtar och en sovsäck så klarar man allt. Dagen därpå serveras det snabbkaffe och vitt bröd med något som liknar mesesmör och sedan bär det av mot vulkaner och laguner. 

 

Det känns helt overkligt att åka runt i södra Bolivia och beskåda mäktiga berg, aktiva vulkaner, färgglada laguner och se tåg som fraktar mineraler över gränsen mot Chile. Dagen fortskrider och vi har som vanligt svårt att ta in det magnifika sceneriet. När dagen närmar sitt slut har vi bland annat sett ett flertal laguner, flamengos, vicunas, alpackor och en vild räv.

 

Den tredje och sista dagen går vi upp 05:00 för att hinna med att se soluppgången. Vid 06 börjar det ljusna och vi har precis kommit fram till gejsrarna som är belägna på 4850 meters höjd och som bubblar sulfat från underjordiska vulkaner. Därefter åker vi vidare mot de varma källorna och hur underbar är inte känslan när man kliver ner i en naturligt 30 grader varm utomhuspool på ca 4500 meters höjd med en temperatur i luften på omkring 6-7 grader. Äntligen varma igen sätter vi oss i bilen och lämnar av Gabriella vid gränskontrollen mot Chile. Det är jag, Emma, Ludwig, Synthia från Argentina, Roger från Schweiz och Gabriella från Kanada som har varit med och gjort denna tur helt fantastisk. Guiden Reynaldo pratade tyvärr ingen engelska, men tack vare våra härliga medresenärer, som agerade tolk under turen, så var detta inget problem och som pricken över i:et hade vi lyxen att få åka runt med en glad liten hundvalp (Shaggy) under dessa tre fantastiska dagar.