Go´kväll! Ja, för er är klockan nu i skrivande stund 00:30 och här borta vid gränsen mellan Brasilien, Bolivia och Paraguay, är klockan då 18:30. Vi anlände här i Corumba för lite drygt en timma sedan och har nu checkat in på ett mentalsjukhus som heter Santa Rita Hotel. Nej det är självklart inget riktigt mentalsjukhus, men ni förstår känslan man får när man går igenom långa korridorer, sprickor i kakelplattorna på golvet och lampor som sätts på automatiskt, men för sent. Jaja nu släpper vi det.

 

Vi har haft några sjukt grymma dagar i Pantanal och längs Miranda river som är en av alla de floder som finns i Pantanal. Från Campo Grande till Pantanal tog det ca 4,5 timmar och vi blev först avsläppta vid något som kan liknas vid en rondell. Vädret var säkert 5-10 grader varmare än vad vi haft tidigare i Rio och Campo Grande, säkert nära 35. En truck hämtade oss och körde oss på en härligt grusig väg och vi kände alla hur nära naturen vi nu kommit. Det börjar med att trucken stannar längs vägen och visar oss Kaimaner som ligger och solar vid vattenbrynet och sedan kan vi beskåda exotiska fåglar tills vi, efter drygt 15 minuter anländer till Lontra Pantanal Hotel. Vi hinner bara dumpa av våra ryggsäcker innan någon ropar efter oss, det är Luis, vår guide, som ber oss komma ner mot floden för att hoppa i våra Kajaker och paddla längs floden till solnedgången och självklart blir det stjärnklart. Bra start! 

 

Dagen därpå står alarmet på 06:00 och vi går upp och dricker några koppar kaffe och slänger i oss några mackor innan det bär av mot lite mer fågelskådning. Vi tar först trucken längs ännu en grusväg och efter att ha sett både en Tucanfågel, ni vet en sån med stor gul-orange näbb och ett gäng kajmaner, så kliver vi av trucken och fortsätter turen by foot. Nu får vi se både Macawer (både röda och blåa), kingfisherfågeln och apor.

 

När vi kommer hem känns det som att vi sett allt och efter att ha ätit lunch sätter vi oss och fiskar efter pirajor. Emma får den första och tyvärr ska det visa sig vara den enda då bröderna Jernberg tydligen inte har någon fiskelycka över huvudtaget. Kvällen bjuder på natt-tur med båten och då får vi se kaimanernas glödande ögon längs flodbanken och en och annan fågel.

 

Den tredje och sista dagen börjar tyvärr inte lika bra. Emma märker av att rummet är lite svalare än det var dagen innan, vanligtvis ligger vi utan täcke, men i dag, när vi vaknar så kan man utan problem vira in sig i lakanet. När vi kliver utanför dörren så ser vi, till vår besvikelse, att det regnar. Men, äventyrare som vi är intager vi våra koppar kaffe och våra mackor och beger oss ut i floden med full mundering. Tur var väl det för bara kort tid därefter får vi syn på en capivara, världens största gnagare. Lite senare får vi även en skymt av en Brasilien Giant Water-Otter, men sen tar lyckan tyvärr slut. Vi återvänder lite nedkylda och börjar packa för att resa vidare. Vi äter vår sista lunch i Lontra Pantanal Hotel. 

 

Ett jättestort tack till Luis som varit vår fenomenala guide!