Hundarna väcker oss för fjärde natten i rad, eller är det fåglarna? Hur som helst är både jag och Emma vakna och klockan är strax efter 03. Till slut somnar vi om och vaknar inte förrän klockan sju när vi hör att Ludde drar upp dragkedjan till tältöppningen.
Vi sover 50 meter från havet och somnar varje dag till tidvattnet som börjar ta sig upp omkring sjutiden. Det kanske låter fantastiskt och det är det också, men man får vara med på det jag skrev ovan, att man kan bli väckt varje natt mitt i natten av att en vakthund skäller utanför tältet, eller att ett gäng fåglar sjunger vackert i trädet bredvid, eller att en katt för sjunde gången trycker sitt ansikte mot myggnätet med hopp om att äntligen kunna ta sig igenom. Det går inte jag lovar, säger jag till katten medan jag ser hur ansiktet trycks ihop och ger mig en ful grimage.
Igår var jag och Emma på dykutflykt, det var Emmas första "fun dives" och det gick utomordentligt bra. Ludde valde att spara sig till Galapagos, men när jag och Emma hörde att det var stor chans att se Manta Rays kunde vi inte låta bli. Vi vaknade tidigt igår morse och gjorde scrambled eggs och kaffe och så en banan på det, sen var vi redo.
Dagarna här i Puerto Lopez har gått förvånansvärt snabbt. Vi har varit på en marknad och köpt frukt och grönt, fikat på mysiga kaféer och så promenerat i staden. Staden, som egentligen är för liten för att kallas stad är mer en liten fiskeby där olika företag konkurrerar med varandra om de bästa turerna för att se valar. En valtur kostar från 20 dollar, men är du duktig på att pruta kan du säkert få det för 15. Ett dyk kostar från 100 dollar, men kan gå upp till 130 beroende på med vilket företag du väljer att dyka med, samt vilken dykplats du vill till.
Tanken var egentligen att vi skulle åkt vidare efter att ha sett valarna, eller dykt, men då första bokningen till Galapagos strulade så var vi tvungna att vänta in den cancellationen för att sedan boka om och då var det helt plötsligt lika billigt att åka den 29:e och då kunde vi ju helt enkelt inte bärga oss utan bokade till det datumet istället. Så därför blev det totalt fyra dagar här i Puerto Lopez och i dag tar vi bussen tillbaka till Guayaquil.
Båtfärden till dykplatsen Bajo Cope tog lite drygt två timmar på grund utav de härliga vågorna. När vi väl var framme hänger de flesta medresenärerna sig över kanten, men några minuter senare var vi alla ändå i. Det känns lite sjukt att vi åker rakt ut i Stilla Havet och stannar till först när vi ser "just de vågorna" lite drygt två timmar efter att vi lämnat hamnen.
Vi dyker hur som helst ner och det är inte djupare än 20 meter och sikten är klar, säkert runt 6-7 meter vid det första dyket och sedan än bättre vid det andra. Strömmarna som vi blivit varnade för gungar oss i sidled och det är inte mycket annat att göra än att snällt hänga med. Det är inte de här vanliga strömmarna som jag har upplevt tidigare som du följer med en längre tid, utan det är snarare korsströmmar som tar dig lite hit och dit, så det gäller verkligen att hålla sig i grupp.
Tyvärr såg vi inga Manta Rays, men vi kan konstatera att dyken var mycket bra ändå och om inte annat var det en mycket bra lärdom inför Galapagos. Vi såg bland annat några muränor, piratfiskar, flera mindre stim av olika slag, några havsormar, ett par sköldpaddor och så ett fantastiskt korallrev såklart. Tyvärr inga bilder då vi fortfarande inte har någon undervattenskamera. Förhoppningsvis kan vi se några i Galapagos och då ska vi ha kameran redo.
Redan när vi var påväg till dykplatsen kunde vi, på långt håll, se knölvalarna hoppa och komma upp till ytan för att hämta luft. Mer tur skulle vi ha på hemvägen då flera av de valar, som plåster på såren (för att vi inte såg några Mantor), kom och hoppade längs båten. Riktigt nära också. Och det finns det bild på. ;)
Jag skrev ju i det förra inlägget hur vi inte kunde stanna längre än en dag på hostelet Monte Libano på grund av att det var reserverat. Men snälla som de som jobbar här är, frågade de om vi inte ville att de skulle smälla upp två tält till oss för fem dollar natten och det kunde vi ju inte tacka nej till. Så det är här vi har bott nu i tre nätter, lagat egenhandlad mat och bara hängt.
skriven
Have a nice flight! Kram Anita