Vi gick omkring den första dagen för att leta upp en biograf som visade nya Marvelfilmen Ant-Man, och efter att ha lyckats med detta köpte vi bra att ha-mat på en riktigt stor supermarket. Bra att ha-mat är t ex bröd, yoghurt och olika frukter till långa bussresor, samt snabbkaffe och pulvermjölk. Allt för att slippa betala dyrt för sådant som man lika gärna kan göra själv.

Den andra dagen hann vi med att titta på vattenshowen som 2009 var med i guiness world record. Det var riktigt häftigt. Sedan var det återigen dags för en härlig nattbuss, denna gång en nittontimmars bussresa norrut upp till Mancora, nära gränsen till Ecuador.

Hit anlände vi för tre dagar sedan och har hittills hunnit med att njuta både i och utanför poolen samt ätit massa god mat. Semestermode när det är som bäst.

Igår tog jag en springtur längs stranden och hittade en helt magisk plats med en liten insjö precis intill själva stranden och ca 30 minuter springandes från själva staden. Precis intill den lilla insjön såg jag ett hundratal röda prickar som i ögonvrån stannade till i samma ögonblick som jag upptäckte dem. Deras närvarande upphörde i samma sekund som jag tog ett kliv närmare, vad jag tror kan vara ett av världens coolaste djur. Jag talar självklart om den röda krabban. 

Tillbaka till insjön, närmare bestämt i mitten av den. I mitten av denna insjö ligger en liten ö som vid tillfället bokstavligt talat var fylld med pelikaner. Det var säkert över 500 stycken och där satt de och bara väntade på vad som kändes som bättre tider.

Jag ville självklart få mig en närmare titt och började sakta men säkert närma mig kanten mot sjön. Från kanten till ön är det säkert 50-60 meter så avståndet är fortfarande inte tillräckligt bra för att se de stora djuren bra utan en kikare. Samtidigt som jag går mot kanten tänker jag att det vore häftigt att se de flyga och då alla på en och samma gång.

I samma ögonblick som tanken slog mig ser jag hur några av de hundratals pelikanerna börjar flaxa och inom loppet av 20 sekunder färgades himlen svart.

Det var en sensationell upplevelse och det kändes nästan som på film när de stora molnen vände i luften och för en sekund tänkte jag att de kanske skulle attackera, men jag stod stilla och bara gapade.

De attackerade inte utan flög istället ut mot havet där de återskapade en ny samlingsplats. Hit ska jag definitivt ta med Ludde och Emma och kameran såklart, men det får bli en annan dag.

Tillbaka till verkligheten, till vårt hostel The Point. Ludde ligger och sover efter kvällens bravader och Emma har sin första utbildningsdag inför Open Water med Spondylus Dive Center. 

Jag och Ludde har påbörjat vår Advanced Course med samma dykcenter och har i dag tillsammans med Emma haft våra första dyk i öppet vatten. Underbart att vara tillbaka i vattnet.

I detta inlägg får ni inte njuta av några bilder då vårt internet här på The Point är från, vad som känns som ett annat årtionde, plus det faktum att det delas av ca 30 andra backpackers.

Nu laddar vi upp inför morgondagens dyk och snart bär det av mot Ecuador och Galapagos. Vi är laddade till tusen.

Hoppas allt är bra hemma och bilder utlovas till nästa inlägg.