Cusco
Vi har precis ätit jordens godaste pita falafel. Mätta och belåtna. Dagarna här i Cusco rullar på och redan i morgon bär det av mot Machu Picchu och Salkantay Trek. Vi har vandrat runt i staden i timmar, ätit alpackahamburgare, ätit vegansk peruansk raw food, druckit kokaté, lyssnat på traditionell peruansk musik, lyssnat på katolikerna som firar med att skjuta upp smällare i luften dagarna i ändan, ja vi har gjort en del trots det att det är svårt att hålla sig inom budget i en stad som är uppbyggd på turismen.
Cusco, som är Perus tredje största stad, har drygt 450.000 invånare och tros ha grundats redan på 1100-talet. Staden ligger, i likhet med La Paz, i en dalgång, som många andra städer här i anderna och i takt med att staden växer klättrar husen och dess invånare högre och högre upp längs bergssidorna, vilket gör att staden får en väldigt egen karaktär och innebär dessutom att man utan någon större ansträngning kan få en ganska fin utsikt över staden. Cusco, som årligen hanterar drygt 2.000.000 turister, är troligen mest känt för Machu Picchu, men här runt omkring finns gott om efterlämningar från en svunnen storhetstid för Inca-folket, men mer om detta om ett par dagar.
I dag var vi och besökte ett djurräddningscenter beläget ca 30-40 minuter utanför staden. I rask takt gick vi mot det område vår hotellreceptionist berättat att bussarna skulle avgå ifrån och efter lite om och men hittar vi till slut rätt och är på väg. Det är fantastiskt hur hjälpsamma och snälla alla peruaner har varit mot oss när vi frågat om vägen eller behövt hjälp med någonting, jättefint verkligen.
Väl framme vid Ccochahuasi Animal Sanctuary får vi, utan någon kostnad, en guidad tur genom hela räddningscentret. Vi får möjligheten att komma nära llamor, alpackor, vicunas, rådjur, sköldpaddor, apor, kondorer, pumor, alla de djur som tidigare varit tillfångatagna eller skadade och som räddats av centret. Vi fick även se hur de färgar ullen på traditionellt vis. Genom svampar som angripits av parasiter mosar de svampen tillsammans med ullen och får färgen röd och genom att tillsätta lite lime skapas en helt annan nyans, Mot slutet fick vi donera en liten slant vilket vi mer än gärna gjorde efter att ha fått se och komma nära de fina djuren.
I morgon väntar Salktantay trek, en femdagarstur i anderna som avslutas vid Machu Pichu.



Plaza de Armas här i Cusco och nej, det är inte PRIDE-flaggan som den vanligen misstas för just här utan det är den officiella flaggan för just Cusco. Vi väljer dock att se flaggan som ett tecken på att USAs högsta domstol har bestämt att alla får gifta sig. HURRA!


En enorm marknad som säljer mat och dryck i alla dess former.

Vill man få något uppsytt är det bara att säga till.






Majsen här i Sydamerika kommer i många olika former och senast i Copacabana i Bolivia åt vi popcorn från majs som var dubbelt så stor än den vi är vana vid hemma i Sverige. Kul!


Här är en bild från det hotell vi bott i de senaste dagarna, Kuntur Wasi heter det och ligger på Calle Tandapata lite ovanför stadens centrum. Första natten fick vi ett jättefint hotellrum med tre sänger och egen dusch, men efter att ha konstaterat att priset var något över budget fick vi byta till ett rum med två sänger och utan dusch. Finns det hjärterum finns det stjärterum :)
Här nedan följer några bilder från djurräddningscentret

Världens sötaste alpackabebis, endast sju månader gammal.
Kort om Llama, Alpacka & Vicunha:
Llama är en sydamerikansk kamel som vanligen används för kött och som pack-åsna(llama). Renrasiga Llamor har knallblå ögon.
Llama är en sydamerikansk kamel som vanligen används för kött och som pack-åsna(llama). Renrasiga Llamor har knallblå ögon.
Alpacka är en blandning mellan Llama och Vicunha, är något mindre än en Llama och väldigt håriga ansikten. I motsats till Llaman hålls Alpackor nästan uteslutande för dess päls, av vilken mycket varma och exklusiva plagg görs. Bästa av allt är Baby Alpacka, vars päls måste tas om hand inom 9 månader.
Vicunha lever vilt i stora delar av Sydamerika och är mest känd för sin extremt fina och dyra päls. Pälsen kan endast tillvaratas en gång per tredje år och djuret måste dessutom fångas i det vilda. Vicunhas jagades på grund av sin päls länge hårt och riskerade utrotning, men tack vare hårt arbete och förbättrade lagar (Vicunha-päls får till exempel inte längre säljas i Peru) har stammen numera återhämtat sig till idag drygt 350.000








skriven
Wow! Vilka härliga bilder med djuren! Jag vill också krama en lama😉. Klarar ni att vara närvarande när ni upplever så mycket hela tiden? Sitter på ett soligt Djurö och lyssnar på Samuel soundchecka. Vi pratade just om hur mycket vi saknar er! Sköt om er! Mamma/Liselotte