Jag citerar vår vän Pablo och tänker att det är något ni vill veta, hur vi mår alltså.

Det var ett tag sedan jag skrev något här och det har sina förklaringar. Först och främst har vi inte gjort särskilt mycket utan vi har de senaste dagarna slappat framför poolen, njutit av solen, ätit mycket god mat, slappat framför poolen lite till och ja, sen har vi ju såklart dykt en del också. 

 

Redan dag två var Emma inte helt oväntat nere i vattnet igen och den här gången var det dags att vidareutbilda sig inom dykningen och hon gav sig på den mer avancerade delen vilket nu ger henne möjligheten att dyka ned till 40 meter. 

Så medan jag och Ludde är hemma och jobbar på brännan och latar oss framför poolen så gör Emma navigationsövningar, djupdyk och buyoncekontroll-test under vattnet i Taganga, en liten fiskestad tjugo minuter utanför Santa Marta.

När Emma är tillbaka till hotellet och berättar om dyken och hur hon har möjligheten till att göra ett nattdyk om det är tillräckligt många människor (minst tre) så kunde jag och Ludde inte hålla oss. Vi  bokade in oss på två fun dives till dagen därpå och även ett nattdyk till samma dag. Vårt första nattdyk.

Vi tar på oss all utrustning redan vid dykcentret och går sedan ner mot vattnet just när solen gått ned. Jag spolar fram lite och hoppar helt enkelt över de två första dyken och går rakt på nattdyket som helt klart spelar i en annan liga. Det är mörkt, men månen gör sitt bakom de tunna molnen och det ger oss möjligheten att navigera även utan lampor när båten tar oss ut mot dykplatsen. Vi hör fladdermössen när de susar fram och tillbaka längs bergsväggen. Månens ljus speglar sig på vattenytan. Jag hoppar i först. Jag känner direkt hur konstigt och mystiskt det hela känns. Jag kan se botten om jag lyser med min lampa, men annars är det svart. Ludde och Emma rullar ned i vattnet strax efter mig och sist vår divemaster. 

Väl nere på botten gör vi ok-tecknet framför lampan. Återigen känns det som att vara i en helt annan värld. Det marina livet förändras helt under nattetid och de flesta fiskar du ser under dagen ligger och sover medan andra är uppe och jobbar för fullt. Konstigt nog ser man mycket mer när det är mörkt. Det blir som att man, genom att fokusera på en och samma sak, ser just den saken på ett helt annat sätt i jämförelse med att se mer helheten under dagtid. Det är lite som att fokusera på en viss sak väldigt intensivt (under ett nattdyk) med att ha många bollar i luften och vara lite överallt (under ett vanligt dyk).

Hur som helst fortsätter dyket och efter en stund stannar vi upp och sätter oss på knä på sandbotten och vår divemaster ber oss stänga av lamporna. Vi kan se hur det blixtrar ovanför ytan och tack vare månljuset ser vi ganska bra även utan lamporna tända, men det är inte det som är det häftiga. Divemastern visar hur han genom att röra armarna och händerna framför sig skapar fantastiska små gröna ljuskällor av all plankton som finns i vattnet. Vi börjar snabbt flaxa med armarna och kan se hur det lyser upp överallt runtomkring oss. En helt otrolig upplevelse. Vi fortsätter dyket med lamporna avstängda för en liten stund och vi slutar inte vifta förrän divemastern åter tänder sin lampa. Wow!

Väl uppe ovanför ytan kunde vi inte sluta prata om vad vi varit med om. Det var verkligen som i en helt annan värld, helt annorlunda i jämförelse med ett vanligt dagsdyk. Efter en öl och lite eftersnack senare var vi återigen tillbaka på vårt hostel The Dreamer. The Dreamer är för övrigt Colombias bästa hostel och det lever helt klart upp till sitt namn. En stor pool, en grym frukostbuffé, en bra restaurang och trevlig personal skapar en skön och härlig stämning over all.

Två dagar senare skulle vi ta oss vidare till Palomino, en stad ca två timmar nordöst om Santa Marta, men på grund av lite strul med bokningen och tack vare att Simrin, vår nyfunna vän från Schweiz, kom och slog följe med oss, valde vi att boka om. Så lite försenat, men med ännu en fantastisk resekamrat och vän som följeslagare är vi faktiskt här och idag blir det lite skönt beachäng, kanske lite ridning längs stranden eller varför inte bara en ceviche till solnedgången.

Om vi nu spolar tillbaka lite innan vi avslutar inlägget, sisådär tre dagar, så är jag och Emma tillbaka i vattnet och den här gången ska vi göra ett nattdyk a la biofluorescent. Ludde valde att avstå, men när Dimitri, en divemaster på dykskolan, berättade om hur marinbiologer sedan något år tillbaka använder sig av ett särskilt blått ljus kombinerat med ett filter över masken dyker ned under natten och ser färger på ett helt annat sätt så kunde vi inte säga nej. Vi förstår själva inte exakt hur det fungerar, men det är lite som att ljusa kläder lyser upp under blacklight. Alltså, att du syns extra bra om du har ljusa kläder på dig när du skall gå spökhuset på Gröna Lund. Det svåra med dyket är dels att du kan bli så fäst vid en viss korall att du helt enkelt stannar lite för länge och din grupp simmar vidare och dels för att du ser just det som lyser upp och inte varken sandbotten eller taggbollarna du annars lätt kan undvika, så det gäller att ha en perfekt buyonce hela tiden. Det förra hände mig och Emma. Vi blev lite för fästa vid en viss korall och när vi tittar bak är gruppen borta och tyvärr är sikten inte jättebra utan vi får leta runt i lite drygt en minut innan vi helt enkelt ascendar till ytan själva. Ett mycket lärorikt dyk och återigen en helt fantastisk upplevelse, det kanske låter tjatigt, men det är som att vara i en annan värld, igen.

Jag bjuder inte på så många bilder denna gång utan ni får nöja er med den här härliga texten. ;-)

Redo vid det första nattdyket

Solnedgången vid Taganga innan biofluorescentdyket

Såhär ser poolen ut vid hostelet vid Palomino

Såhär ser det ut vid hostelet i Palomino

Hoppas ni mår bra hemma så ses vi snart, det är ju faktist bara en vecka kvar nu!! Och för att svara på frågan jag antog ni ville få svar på så mår vi bra. :-)